Om jag var en stad...
skulle jag vara Venedig idag. Jag känner mig som Suckarnas Bro i mänsklig form. Jag vet inte vad det är med mig, jag bara känner mig suckig och blasé och blä.
Jag är trött på att ha ont i min fot och på att inte kunna ta mig till och från jobbet på egen hand utan behöva förlita mig på min mamma. Och jag är trött på att inte kunna gå normalt utan att se ut som jäkla Quasimodo med ett häftstift i foten. Och jag är trött på all jäkla snö - och säg inte att det är bättre med snö än slask och gegga, för det är jag helt med på, men jag vill ha vår!
Dessutom är jag trött på, i martyrens tecken, att ingen kommenterar i bloggen. Det är som att prata med sig själv. Snart kanske jag tystnar helt. Det är inget hot, snarare ett löfte.
Mina vänner
Ni vet var jag finns om det är nåt.
En vanlig torsdag någonstans i Sverige
Sorg över något som egentligen aldrig gått förlorat
Som en del av er vet har vi gått hos bup ett bra tag med L. Han har det jobbigt ganska ofta.
Idag när vi var där sa psykologen att hon tagit upp vårat ärende med sitt team, och att de föreslår att vi utreder honom för Asperger. Även fast hon nämnt det tidigare i höstas, och jag har läst lite om det, kom det som en chock.
Vi har inte bestämt hur vi ska göra, men att de föreslår det får mig ju onekligen att tro att de överväger att det är så, och eftersom problemen inte kommer försvinna bara sådär känns det rimligt att gå hela vägen med det här. Allt för att han ska få så bra hjälp som möjligt för att han ska må så bra som möjligt.
Men det gör mig så ledsen. Inte för att han är någon annan eller att något ändrats, han är fortfarande vår älskade lilla unge. Men på något sätt känns det som om något har gått förlorat. Det jag hakat upp mig på just nu är hur det ska gå för honom i livet. Kommer han ha ett bra liv, ett liv han är nöjd med oavsett hur det är utformat? Eller kommer han känna sig utanför och lida av det? Just nu känns det som om jag sörjer det liv han aldrig kommer att få utan att det ens hade kunnat bli så. Förstår ni? Totalt ologiskt och konstigt.
Samtidigt kastar ju psykologens tankar lite ljus över sånt som jag har haft dåligt samvete över sen han var liten; saker som jag tycker att jag borde klara men som inte har funkat och som folk ibland haft åsikter om.
Det blir en förklaring. Och jag gillar förklaringar. Förklaringar är nyckeln som öppnar dörren till förståelsen.
Lyssna på mig, jag låter som värsta Björn Ranelid helt plötsligt.
Så just nu är det många tankar att brottas med. Och en otrolig ömhet för den extra känsliga lilla pojke som sover i sin säng.
Jag är här
Med betoning på sitter, min hälsena är äntligen opererad. En gammal bristning hade förkalkats och satt precis vid ett muskelfäste så läkaren fick ta bort en tredjedel av hälsenan till slut. En tredjedel. Det är mycket.
Nu har det gått 6 dagar och det känns okej igen, jag går kräftgång men kan iaf gå lite utan kryckorna. Eller, stappla. Det gör ont när jag har gått för mycket och jag känner mig totalt stelopererad på morgnarna. Men det går åt rätt håll.
Jag har inte återgått till jobbet än däremot, jag planerar att göra ett inhopp imorgon för att se hur det känns.
Under tiden roar jag mig med att följa en budgivning på ett hus i det område där vi bor. Vi var på visningen, för att sno lite idéer liksom, så vi vet att det är samma standard som hos oss. Förutom att vi har luftvärmepump, stor hörntomt och inga grannar varken framför eller bakom, som det huset har. Utgångspris var 25´ mer än vad vi gav för vårat hus och nu har det ökat med 100´ och det är fortfarande flera som budar. Så det känns skönt, ett kvitto på att vi köpte till ett bra pris av snälla människor som inte är ultrakapitalister.
Jag måste säga att jag verkligen längtar till våren. Det har jag iofs sagt länge men nu känner jag att vi är på rätt sida av året och att våren ändå kommer om ett tag, även fast jag inser att det kommer dröja och att jag kommer bli galen på nya snöfall som drar in och slask och skräp.
Men jag tänker inte bry mig om det just nu, jag funderar istället på att grotta ner mig i fröer och försöka arbeta in idén om att vi kommer behöva någon form av staket för att hålla rådjuren utanför tomten.
Vi får väl se hur det går.
Stängt
Om den någonsin kommer.
Ordlista enligt L
En sådan man hänger i granen - smällkantarell
En sådan man kan gå på - prolenad
En sådan man åker på när man är på nöjesfält - talibanbana
Julstök...igt
Vi julstökar. De stökar till och jag stökar i ordning igen. I evinnerlighet. Så fort jag har plockat upp någonting någonstans upptäcker något barn att de vill leka preciiiis där med preciiiis det jag har tagit undan.
Planen för dagen är att hämta J´s julklapp som har kommit med ren-posten, koka in lax, griljera skinka, klä julgranen, slå in alla julklappar, göra lite julgodis med barnen och just det, försöka städa lite också.
Just nu sitter jag och samlar energi mellan tvättmaskiner och nallar på fel plats och tåg gjorda på dagis och vantar i köket och Mora Träsk på dvd´n där uppe och rosa kattväskor på vardagsrumsgolvet.
Dessutom har det av någon underlig anledning spridits ut massa julgranskulor på nedervåningen så var jag än vänder mig stirrar jag rakt in i en kula och ser ut som Puff på julafton.
Såna här dagar önskar jag nästan att jag drack alkohol, lite glögg på det här och mamma hade varit myyyycket lugnare.
Julkänsla!
Under dagen har en gran kommit på plats hos oss! Tjoho! Däremot är den inte klädd än, för jag upptäckte att vi bara har en röd ljusslinga och det går inte för sig. Icke sa nicke.
Dessutom fick jag lite julstädat i vardagsrummet genom att dra fram soffan och dammsuga och moppa och dessutom fuskputsa av lite fönster.
Vi är nu ägare till en luftvärmepump ska jag berätta. För alla som bryr sig, det vill säga ingen.
Den sitter uppsatt på väggen och ger ett lite kontinentalt utséende i vardagsrummet. Lite hotellrum nästan (de gånger man har haft råd att åka till hotell med luftkonditionering). Men det viktigaste är att den spar in alla pengar som försäljaren hävdar att den ska göra. Typ 9000:-/år. De pengarna får vi väl lägga på en semesterresa till ett ställe där de har rum utan luftkonditionering så att vi slipper se lådan på väggen ett tag.
(Nej det är inte alls farligt, men man måste ju ha något att klaga på ibland.)
Vad mer? Vi har varit ute och åkt pulka! Väldigt roligt, men man blir himla svettig av att kuta upp och ner för backar med diverse barn och pulkor och snowracers och sånt.
Nu väntar jag på att J ska komma hem så att vi kan laga lite mat och klä lite gran och svimma framför tv´n.
Insnöade!
J lyckades, på något underligt sätt, ta sig iväg. Men för oss är det tvärstopp. Min mamma skulle hämta oss men hon får inte ut bilen ur garaget. Och vi kan inte gå till dagis. O-möjligt.
Så här ser vår, skottade, gång ut idag.
Och det snöar ju fortfarande.
Mysigt på ett sätt, det är härligt att det kommer bli en snöig jul för en gångs skull. Och det är skönt med ett litet oväntat avbrott ibland. Det finns ju tusen saker att göra hemma, städa till exempel, och det ska jag förhoppningsvis hinna göra lite idag.
Helgerna är ju fullsmockade med grejer. Vi har inte ens köpt gran! Det måste vi göra i helgen, december har gått så fort så vi har nog inte förstått att det bara är en vecka kvar till jul!
Julklapparna är inhandlade (nästan alla), julmaten är inhandlad. Men ingen gran. Skämmes.
Jag har en stark föraning av att dagen kommer fortsätta som den har börjat, L spelar Star Wars och P tittar på Mora Träsk och sjunger "Svenne och Lotta" i falsett uppe från vårat sovrum.
Det är mysigt.
Thank God it´s... Peter Jöback!
Jag trodde inte att det skulle bli av, men nu är biljetter fixade till Peter Jöbacks julkonsert.
Jag fick ju biljetter förra året och var ganska skeptisk. Jag tycker att Peter Jöback är ganska präktig och musikalig liksom. Men sen gick jag dit och fick äta upp varenda ord med lite glasyr på. Så himla bra!
I år fick jag inga biljetter (konstigt, min stackars man som försöker fixa saker till sin otacksamma fru!). Och jag som längtat efter det här hela året. Så jag fick lite lång näsa.
Men nu är det alltså ordnat.
I år tar jag med mig min kompis M, som inte sett det här tidigare.
Men jag önskar det till alla. Alla borde se det här.
Nu kan julen börja!
Åh vilket party!
Sen begav vi oss till Casino Cosmopol. Ingen av oss hade varit där tidigare så vi visste inte vad vi skulle förvänta oss. Men det var roligt och lite läskigt och väldigt konstigt samtidigt. Av någon anledning känner man sig som om man är med i en Bond-film samtidigt som man är på en Finlandsfärja. Typ.
Vi satte vid såna där vanliga maskiner och försökte få vår femhundring att räcka så länge som möjligt. Helt plötsligt trycker jag på fel knapp "max bet 90" och satsar 90:- på en snurr. "Näääääääääjjjjj" skriker vi båda, och sen brister vi ut i gapskratt när vi ser att vi vinner! 1000:- fick jag för min konstiga felsnurr! Så det blev en billig kväll och vi hade råd att åka taxi hem!
Igår var vi på IKEA och köpte nya bäddmadrasser. Det är som att sova i en hotellsäng! På riktigt! Nu vill jag aldrig mer gå ur sängen. Vilket kanske är dumt, det är svårt nog att ta sig upp ändå.
I eftermiddag är planen att få upp lite julgardiner. Och klippa min bror med fårsaxen.
Stor saknad
Tomrummet är stort.
Jag saknar dig Lasse, varje dag. Men lite extra idag.
Jag kan fortfarande inte göra en schysst länk till Youtube, så jag får länka fult till en vacker sång som spelades på hans begravning.
På kurs med Kurt?
Lilo: Det är dels grannen mittemot men framför allt de på hörnet i det hemska persikofärgade huset!
NEWSFLASH! NEWSFLASH! NEWSFLASH! NEWSFLASH! NEWSFLASH!
Jag har precis fått höra att det finns bilder på den omtalade snögubben!
På tal om...
På tal om hysteriskt julpynt i trädgårdarna, som jag skrev om sist.
En granne har verkligen tagit steget fullt ut i galenskapernas sjö.
Ikväll ska vi gå dit med barnen och jag tänker fotografera och lägga ut här så att ni förstår vårat skriande behov av en två meter hög snögubbe.
Vänta ni bara.
