Torsdag kväll. På något sätt är det den bästa kvällen i veckan. Då vet man att när man vaknar nästa morgon är det fredag. Fredagskänsla.... aaaah. Det finns få saker som är så skönt som fredagskänsla. Det saknade jag när jag var mammaledig, alla dagar var samma liksom.
Men imorgon är det alltså fredag! Hurra! Det betyder mys i soffan med först båda barnen, sen bara L och sen kommer J hem och alla barn sover.

I helgen blir det middag hos kompisar och födelsedagsfika.

Typiskt. Jag var laddad, peppad, redo! Jag skulle yoga för första gången i mitt liv. Yoga med Blossom, en trevlig liten dvd som jag hade fått med någon hälsotidning. Vad händer? Jo jag hittar inte skivan! Ah mäh!! Så irriterande! Så nu sitter jag här istället, och känner hur midjemåttet ökar för varje sekund.

Sjuka barn igen? Alla fall L verkar det som. Huvudvärk idag efter dagis, somnade vid 18.30.

På söndag fyller jag år. På lördag ska vi till kompisar på middag. Men de har inte koll på att jag fyller år och jag vill inte tvinga de att köpa något. Men tänk om det blir pinsamt om det kommer fram under kvällen och så känner de sig dumma för att inte ha köpt något?

Igår fick vi sovmorgon till 8.50 när telefonen ringde. Otroligt. Sen var vi på möte med gårdskommittén och jag drack kaffe vid 16-tiden. Det räckte helt klart för att göra mig pigg i oändlighet. Jag kunde verkligen inte somna igår. Jag vet att jag fortfarande var vaken vid 1.30. Men jag vet också att jag var vaken vid 3.30 och vet inte om jag har sovit därmellan. Idag är jag otippat pigg måste jag säga.

Jag längtar redan till våren. Är inte det jobbigt? Jag menar, vintern har inte ens riktigt börjat och jag längtar redan till när man får plantera och så och fixa i ordning trädgården.
Det blir en lång vinter.

Jag har drabbats av akut piff-sjuka! Jag vill piffa i huset! Jag vill ha tavellister och fina ljusstakar och roligare blomkrukor och mer ombonat helt enkelt. Tavlor vore trevligt.
Våra väggar ser fortfarande ut som när vi flyttade in och överlag känns det väldigt... ofärdigt.
Vi har ju påbörjat en renovering av extrarummet, som kommer bli läsrum/mysrum/kontor när det blir färdigt. Nästa projekt är L´s rum. Där ska vi måla om och sätta upp lite hyllor och få lite mysigare. Sen blir det P´s rum. Och sen resten. Så vi har ju lite att göra.
Men jag vill liksom fokusera på de små sakerna som gör stor skillnad.
Jag vill ha en sån här
Helt klart en sån här  och verkligen såna här (doftar pepparkaka)  Allt från granit.

Sen behöver vi värmeljus, köksbelysning, bokhyllebelysning och lite annat också.

Jag har ett enormt shoppingbehov, som ni märker.

Idag har min morbror, mannen med motorsågen, varit här och härjat.
Han tog ner en stor gran, ett stort körsbärsträd, en stor gran till, tre björkar och tre aspar. Nio stycken träd på vår lilla tomt. Varde ljus! Det stora granåbäket som åkte ner först gjorde störst skillnad, den stod där som någon slags växtvärldens motsvarighet till solförmörkelse. Och nu är den väck!
Det värsta är bara att hela tomten är full av trä i olika storlekar. Björken tog han med sig själv (tack för den!) men resten är ju liksom överallt.

I eftermiddag blir det fika och lek hos några kompisar och sen laddar jag friskt inför kvällens lördagsgodis!

Idag har jag vaccinerat mig mot lilla grissjukan. Jag velade fram och tillbaka och till sist tänkte jag att jag hellre får lite feber och ont i kroppen i någon slags grissjukan light än dö influensadöden av the real thing.
Så jag blev hastigt och lustigt vaccinerad på jobbet.
Jag är nämligen lite vip, om jag får säga det själv *harkel*. Och inte för att jag tillhör en riskgrupp utan för att enligt kommunens pandemiplan har jag en av de viktigaste funktionerna på ekonomikontoret. Det hoppas jag att chefen kommer ihåg när det är lönesamtal om ett par veckor!

När vi ändå pratar sjukvård kan jag gladeligen berätta att jag äntligen ska operera min hälsena! Jag vet inte om jag har dragit hela historien tidigare, men jag har haft en stor knöl på ena hälsenan sen jag var 12 år. Jag gick på kryckor i nästan ett helt år. Förra sommaren fick jag för mig att jag skulle börja jogga en bit av vägen till jobbet och då slog jag upp den där skadan. Efter det har det varit mycket sjukgymnastik men inget har hjälpt.
Till slut fick jag kontakt med en privat ortoped som genast skickade mig på ultraljud och kunde konstatera att det finns vissa förkalkningar i hälsenan, vilket tyder på att jag har haft flera bristningar när knölen uppkom.
Eftersom det har hållt på så här i 20 år ansåg läkaren att inga sprutor eller tabletter i världen kommer hjälpa utan "det är bara att öppna upp hela hälsenan, dela den på mitten och skrapa bort allt". Visst är det en härlig beskrivning? Så det ska jag göra! Hurra!

Jag skrev ett jättelångt inlägg. Trevligt också.
Sen när jag ska skicka det halkar jag liksom på knappen och så är allt borta.

Häromveckan pratade jag på jobbet om att jag inte kommer ihåååååg när våra barn hade feber senast. Och det var helt sant. Men jag glömde nog peppar peppar och ta i trä, för i helgen fick L feber och fick vara hemma ett par dagar, och i morse vaknade P med 38,2 och nu sover hon för andra gången sen hon vaknade för 4 timmar sen.
Hon är inte helt frisk med andra ord.

Själv känner jag att min stackars rumpa inte mår bra av att sitta i en säng och läsa en bok, hur bra den än är (boken, alltså). Min stackars rumpa skulle vilja ta med sig resten av kroppen på en promenad.
Men det är väl ingen större idé när lilla fröken inte mår bra.

Vattkopporna härjar ju fritt i kommunen, men hon har nog inte lyckats få de den här gången heller, vilket är mycket frustrerande.

Nä nu struntar jag i det här och tar med mig Vänner-boxen upp till sovrummet och ligger där och skrattar tills P vaknar igen.

Jo, på riktigt. Nu är det inte sådär jättemånga löv kvar på träden, speciellt inte efter att hela grannskapet har gått runt och slagit på buskar och träd för att få ner så många löv som möjligt nu när det var städdag.
Vår baksida är en enda stor lövhög, fast utspridd över hela tomten. Det är lönn och björk och asp och inte vet jag, men alla sveriges lövträd känns det som. Jag trodde inte att det var möjligt för en tomt att ha så mycket löv på sig.
Och nu stirrar de på mig. Anklagande.
Jag har varit ute och krattat livet ur mig hela förmiddagen. Ruskat syrénbuskar och krattat och samlat ihop i påsar. Jag har varit inne i snart 3 timmar men är fortfarande genomkall. Inget chai-té i världen verkar hjälpa mer än tillfälligt. Jag inser att lösningen är en varm dusch eller ett varmt bad men det är inte genomförbart just nu. Det får bli lite senare.
Jag vill gärna kratta ihop de där löven, göra en fin hög som barnen kan hoppa i och senare igelkottar sova i. Men det går inte. Mina iskalla fingrar skulle gå av som torra pinnar om jag tog en kratta i min hand.
Kratta är ju sånt man ska göra som husägare.
Men bara inte idag, okej löven?

I tisdags var jag om något milt pinsamt.
Jag skulle på kurs. Systemförvaltarkurs i ett system jag jobbar mycket med och nu skulle få lära mig ännu lite till om. Bli ett proffs.
Jag tog tunnelbanan till Liljeholmen. Gick vilse. Fick fråga en tjej om vägen och hon var snäll nog att eskortera mig tillbaka åt rätt håll.
Fick småspringa sista biten, kom dit i sista sekunden.
Rusade in på toa och fick sen skaka hand med läraren medans jag fortfarande var alldeles guckig av alkogel.
Sen försökte jag smyga mig in och sätta mig, fick lösenord till datorn och slog mig ner samtidigt som jag kastade ett öga på utbildningsmaterialet.
Hm?
Det där programmet jobbar jag ju inte i?
Så jag smet ut igen för att dubbelkolla mina papper och inser då till min stora förskräckelse att jag faktiskt är inbokad på en systemutbildning i ett system jag inte jobbar i!
Ugh!
Jag tvekade ärligt talat i ett par sekunder, skulle jag genomlida dagen på fel kurs eller skulle jag säga till? Jag fick säga till givetvis. Det var lite pinsamt men jag skyllde på chefen trots att det var jag som hade bokat in mig själv.
Sen var det bara att åka tillbaka till jobbet och förklara hela grejen där också.
Lite jobbigt.

Det har varit en händelserik vecka annars. Jag och P var hemma i måndags eftersom hon inte har vattkoppor. Ni fattar? Sen i tisdags var det hela kursfadäsen. Sen i onsdags morse var vi på bup med L och idag har jag varit och gjort ultraljud på min onda hälsena som är en neverending story.
Imorgon är det äntligen fredag!

Katten är fortfarande borta. Jag har satt upp lappar även i centrum nu så jag hoppas att någon hör av sig, även fast hoppet minskar för var dag. Hon har varit borta i 9 dagar nu och det är ganska länge.

På lördag blir det städdag här i samfälligheten. Då ska det krattas och fixas och donas. Hur vet jag inte riktigt. Vi har fått papper om vilka områden vi ska städa men jag tror att jag håller mig lite i bakgrunden och kollar hur de andra gör. Dum gör som dum säger.

Nu är det snart dags för min höjdpunkt på torsdagen; klockan 21 kryper jag ner i sängen och sen tittar jag på Primo Paolo. Tyvärr sista avsnittet idag.
Efter det ska jag läsa i min nya bok, The lost symbol av Dan Brown. Den har visst kommit på svenska också men J hade redan köpt den åt mig på engelska så jag försöker mig på den först.

Jag ska inte skylla ifrån mig, men de senaste gångerna jag har försökt logga in här har det inte funkat. Fast jag är dålig på bloggandet just nu ändå.

Katten är fortfarande borta, och det känns som om det är för alltid. Hon kommer nog inte igen, vår lilla Whiskey-pinne. Jag hoppas att hon inte lider var hon nu befinner sig.
Det känns bara så tungt, hon bara försvann liksom.

L är fortfarande inget glatt barn. Det är trassel på dagis och hemma och överallt.

Man kan väl säga att batterierna är ganska dåliga i hela familjen för tillfället.
Mörkt är det också.

Äh jag borde nog ha struntat i att blogga idag.

Vår lilla katt är försvunnen. Hon har varit borta i två dygn och det känns inte så uppåt måste jag säga.
Visserligen är hon den äventyrligaste av våra tre katter, men hon tycker inte om att vara ute när det är kallt (som nu på nätterna) och hon har aldrig varit borta så här länge.
Det känns olustigt. Lever hon? Har hon blivit påkörd? Tagen av en räv eller grävling, eller gud förbjude, någon elak människa?
Åh vad jag vill att hon ska komma hem.

Jag är inte längre en hamburgare! Eller, hambujä, som P säger. Hurra! Ryggen är fortfarande inte helt på topp men bra mycket bättre!

Så var det fredag igen. Jag fattar inte hur fort veckorna går.
Imorgon kommer L´s gamla bästis med familj hit på eftermiddagen, så förmiddagen ska tillbringas med att baka denna ljuvliga äppelkaka. Jag bakade den förra helgen också tror jag att det var, men vi har så mycket äpplen så det gör inget!

På måndag ska jag till ortopeden för att se om de tänker skära hälsenan av mig eller inte. Jag hoppas att de tänker göra det för nu har jag t.om blivit nekad att få delta i kickboxnin eftersom instruktören inte vill att min hälsena ska gå av. Herregud.

Snart blir det Idol, jag hoppas verkligen att Camilla åker ut!

Jag har ont. Och det verkar inte spela någon roll vad jag gör. Mitt bäcken sitter inte där det bör utan vinglar runt som en packad fjortis på valborg. Och det känns.
Jag har varit hos sjukgymnasten som bände och värmde och elchockade allt vad han orkade men allt det resulterade i är att jag fick en skön tupplur på britsen. Det är visserligen inte fel men det var inte det jag gick dit för.
Efter dagens behandling trodde jag att det var bättre men det räckte med att jag böjde mig ner för att ta på mig skorna efter L´s gympa så var det tillbaka igen.
Nu är jag tillbaka på ruta noll och jag vet inte vad jag ska göra som nästa steg.
Jag känner mig som en hamburgare från McDonald´s, ni vet när allt ligger huller om buller och ser allmänt oaptitligt ut.
Det är jag det.

Jag lovar, jag ska skärpa mig.
Men det är så mycket hela tiden. Det är strålande vacker höst med solsken på orangefärgade träd och sen helt plötsligt är det minusgrader på morgnarna och då tokhandlas det strumpbyxor, vantar och halsdukar, P får konstiga utslag på armen som bvc först avfärdar som "sandloppor" av alla grejer och till slut erkänner att de inte vet (allt via telefon för gud förbjude att vi fick komma dit och visa upp hennes arm med 15 stora fläckar på), dessutom får vi en tid till öronkliniken med L som hör väldigt dåligt efter en förkylning, vi planterar lökar och leker i sandlådan och lämnar in L´s cykel på verkstan och blir rånade på kuppen (J prutade ner det hela men det kostade ändå 500:-!), vi tvättar och bakar äppelkaka och jobbar och släpper in och ut katter och vrider på element och hittar tillbaka till facebook och tittar på barnprogram och Primo Paolo och idol och skrattar åt P som älskar stenar.
Det är väl egentligen en helt vanlig vardag men lite mer intensiv än vanlig. Som om vardagen försöker hinna med så mycket som möjligt innan vintern drar in och man bara sitter och längtar efter våren och suckar tungt.

Nu ska jag hänga tvätt, lägga P, lägga L och sen hälla upp lite godis och titta på Idol.
Favoriterna är Tove och Erik eller kanske Rabih.

Alla säger att när man har hus har man alltid något att göra.
Det är dagens sanning.
Helgerna bara galloperar förbi medans vi febrilt klipper törnrosor, dammsuger, leker med barnen och röjer någonstans.
I helgen stod sista striden mellan mig och törnrosen. The final battle.
När jag var färdig befann sig törnrosen i små bitar i ungefär 5 stora plastpåsar. Jag vann, men till ett högt pris. Jag hade blivit så stucken att jag föreställde mig som en seriefigur, ni vet när de dricker och så sprutar det ut vatten genom alla hål.
Det fånigaste är att det är jättesmå hål som inte syns, men det gör ont där jag har blivit stucken på lederna och armbågarna. Jäkla törnros.

J sitter och kollar på det där programmet om Hollywood-fruar som Anna Anka går i spetsen för. Jag fattar inte att folk orkar bry sig. Hon kommer vara borta igen innan man ens hunnit blinka, det är inget att förfasa sig över.

Just nu är det stora problem med L. Det funkar inte så bra varken på dagis eller hemma. Det är bråk och krigande och slagsmål överallt och hela tiden.
Det är inte så roligt. Vi vill ju att han ska vara glad och må bra.

Den urusla uppdateringen av bloggen beror på tidigare nämnda anledningar, bara så ni vet.

Lilo, om du läser. Vi har fått post till er! Två olika tidningar till sambo och son.